andra biodrivmedel
Vid sidan om etanol är biogas det vanligaste biodrivmedlet. Biogas består av metangas och framställs genom anaerob (syrefri) nedbrytning av organiskt material. Biogas ger små emissioner vid förbränning, men oförbränd metan är en 21 gånger kraftigare växthusgas än koldioxid. Risken för läckage gör att biogas lämpar sig bäst i första hand för elproduktion och i andra hand för linjebussar då tankställena kan placeras vid produktionsanläggningarna. Nyare produktionsanläggningar har mycket små läckage av metan, medan äldre kan ha uppemot 2% läckage. Med ökad efterfrågan har antalet produktionsanläggningar, oftast kommunalt ägda, och tankställen ökat. Idag finns 100 tankställen för fordonsgas. Fordonsgasen innehåller i genomsnitt 65% biogas och 35% naturgas, som är ett fossilt bränsle. Naturgas ger cirka 20% lägre utsläpp av koldioxid än bensin. Både biogas och naturgas ger cirka 90% lägre utsläpp av kolväten än bensin.
Till dieselmotorer finns några olika biodrivmedel, förutom ED95 som är ett etanoldrivmedel anpassat för dieselmotorer och består av 95% etanol. Idag finns rapsmetylester (RME) och Ecopar på marknaden, men även dimetyleter (DME) väntas lanseras inom kort. RME tillverkas av rapsolja, metanol och kaliumhydroxid och är ett biobränsle. RME ger inga utsläpp av fossil koldioxid, men har i övrigt samma emissioner som fossil diesel. RME finns att tanka på cirka 10 tankställen i södra Sverige. Ecopar är en syntetisk form av diesel och framställs ur biogas, naturgas, biomassa eller rötslam. Ecopar ger cirka 50% lägre koldioxidutsläpp än fossil diesel och har lägre utsläpp av flera hälsovådliga ämnen. Ecopar finns att tanka på fyra ställen i Uppsalatrakten. DME är en syntetisk form av diesel och framställs ur naturgas eller svartlut. DME ger lägre utsläpp av koldioxid än fossil diesel.
De senaste åren har försäljningen av dieselbilar exploderat. En bil som drivs med fossil diesel ger cirka 20% lägre utsläpp av koldioxid jämfört med motsvarande bensinbil, men högre utsläpp av flera hälsovådliga ämnen, bland annat kväveoxid och kolväten. Kväveoxid är mycket hälsovådligt och påverkar lungorna på olika sätt. Kväveoxid bidrar också till marknära ozon som påverkar fotosyntesen negativt. Kväveoxider orsakar även övergödning och försurning av mark och vatten. Partikelutsläppen har också mycket högre, även med partikelfilter. Partikelutsläpp - sot helt enkelt - är ett gammalt välkänt hälso- och miljöproblem. Partiklar bidrar också till global fördunkling, som innebär att solens strålar inte når in till jordytan utan istället studsar tillbaka ut i rymden. På senare tid har det även visat sig att partiklar även kan bidra till växthuseffekten genom att jordens glaciärer svärtas ner och mindre solstrålning studsar tillbaka ut i rymden och att temperaturen därför stiger.