klimatkompensation
Efter att man minskat sin klimatpåverkan genom att minska utsläppen av växthusgaser så långt det är möjligt genom minskad och ändrad konsumtion samt ändrad livsstil, kan man kompensera den återstående delen. Klimatkompensation - eller koldioxidneutralisering - är alltså inte avsett att ersätta verklig minskning av koldioxidutsläpp. En genomsnittlig svensk släpper ut sex ton koldioxidekvivalenter per år. Koldioxidekvivalent betyder att man räknar om alla växthusgaser - som metan, lustgas och vattenånga - till motsvarande mängd koldioxid. Anledningen till att man räknar om till just koldioxid är att koldioxid är överlägsen övriga växthusgaser i utsläppsmängd. De olika växthusgaserna påverkar växthuseffekten olika mycket och för jämförelsens skull räknar man om alla växthusgasutsläpp till koldioxidekvivalenter. Inom jordbruket är till exempel utsläppen av lustgas och metan betydande, medan inom transportsektorn är koldioxid den primära växthusgasen.
Klimatkompensation sker oftast genom investeringar i trädplantering eller förnybar energi. Träd binder koldioxid genom fotosyntesen. Genom fotosyntesen använder växter koldioxid, vatten och ljusenergi för att bilda druvsocker som används som byggmaterial i planttillväxten:
6 H2O + 6 CO2 + ljusenergi -> C6H12O6 + 6 O2
Om träden används som energikälla släpps dock den bundna koldioxiden ut i atmosfären igen. För att förlänga träds tid som koldioxidsänka bör de i första hand användas som virke till exempelvis husbyggnation. Klimatkompensation genom investeringar i förnybar energi bygger på teorin att man genom att satsa pengar på sol-, vind- och vattenkraft samt biobränsle förhindrar att samma mängd energi annars hade producerats med hjälp av fossila bränslen som olja och kol. Detta kan man dock inte veta sker och många menar att dessa projekt hade blivit av även utan klimatkompensationspengar.
Ett tredje sätt att klimatkompensera är köp av utsläppsrätter. Inom EU infördes handel med utsläppsrätter 2005. En utsläppsrätt är helt enkelt rätten att släppa ut ett ton fossil koldioxid. Systemet var till en början hårt kritiserat, bland annat för att tilldelningen av utsläppsrätter var alldeles för generös. Dock har antalet utsläppsrätter skurits ned kraftigt vilket ökat priset, fler växthusgaser har inkluderats och fler industrigrenar finns medtagna i systemet. 2012 kommer systemet åter att revideras. Handel med utsläppsrätter bedöms av många som enda sättet att bidra till en verklig långsiktig minskning av växthusgasutsläppen, genom att de utsläppsrätter som köps i syfte att klimatkompensera inte kan användas och då tvingas de industrier som släpper ut växthusgaser att minska sina utsläpp.